Ungefär hälften av Sveriges befolkning upplever att ljudmiljön på restauranger och kaféer är så dålig att de har svårt att höra och samtala.
Så för vems skull spelar man egentligen bakgrundsmusiken på restauranger och pubar?
Genom åren har det blivit en konstig vana hos mig att skriva om hotell och restauranger.
Till viss del beror det på att jag har så svårt att komma ihåg var, när och hur. Och kanske vad.
I Kista (Stockholm) har jag och hustrun övernattat många gånger. Alltid på något av de två Scandic-hotellen.
Inte den här gången.
Ibland har vi försökt gå på lokal på alla hjärtans dag, bara för att upptäcka att det gör visst alla andra också. Därför bestämde jag enväldigt, som jag brukar, att i år försöker vi inte ens.
Det slutade inte som jag tänkt mig.
Julen 2022 blev inte vad jag förväntat mig. Man kan säga att det började redan en dryg vecka före jul med ett mindre lyckat restaurangbesök och en obestämbar virusinfektion.
En gång, för många herrans år sedan, funderade jag på att köpa en restaurang. En liten kvarterskrog hemmavid. Dåvarande ägaren (”kusinen”) hade försökt göra om en ganska enkel kvarterskrog till först en grekisk taverna och sedan till finkrog. Det gick inte bra. Vi som bodde i kvarteret ville nog inte han en finkrog, utan just en kvarterskrog. Lite enklare. Mindre pretentiöst.
Gamla sportbaren uppfräschad. För mig kommer den gamla sportbaren alltid heta Bollebro, men den heter alltså Norrbro Kök och Bar. Teveapparaterna är borta. Ingen fotboll till ölet. Men det är definitivt inget jag saknar. Inte de gamla slitna möblerna heller.