Kvinnans straff för att lämna in en upphittad femhundring

En kvinna hittade 500 kronor.

Hon hittade pengarna i mars, men lämnade av okänd anledning in sedeln till polisen först i mitten av maj.

På grund av dröjsmålet, tvingas hon nu betala 30 dagsböter, totalt 13 800 kronor.

Relativ straffteori

Om detta straff kan man naturligtvis ha åsikter.

Syftet med strafflagstiftningen är att få medborgarna i allmänhet att undvika brott. Straffet ska ha en avskräckande verkan, men det ska också förhindra den enskilde brottslingen från att begå nya brott.

Man kan anta att det sista är uppfyllt med detta straff. Kvinnan lär aldrig mer dröja med att lämna in upphittat gods till polisen. I själva verket tvivlar jag på att hon någonsin lämnar in något till polisen igen.

Är det andra syftet uppfyllt då? Skickar det en signal till oss andra? Det vill säga, har straffet en avskräckande inverkan?

Själv tycker jag att kvinnan snarare borde ha haft en eloge för överhuvudtaget ha lämnat en 500-kronors sedel till polisen. För vem hade gjort det?

Det är väl föga troligt att den som tappat sedeln gått till polisen för att efterlysa den? Och hur ska någon kunna bevisa att det är just deras sedel som hittats?

Sunt förnuft? Någon?

Lasse liten

Allt detta får mig att tänka på Lasse liten blues, en låt av Cornelis Vreeswijk:

Lasse, Lasse liten tog en promenad
Hittade en femtilapp och då blev han glad
Den gick han till polisen med, säger ni så klart
Men tror ni det så tror ni fel, för Lasse var smart

Lasse, Lasse liten funderade som så
Det där med hittelön och det, det går jag inte på
Jag skulle få en femma på sin höjd, inte sant?
Nä, tror de det så tror de fel, det här är min slant!

Tyvärr slutade det illa även för Lasse liten.

Källa: P4 Jönköping 2023-06-01 .