Hyresprotest
I början av året höjdes hyran för vår hyreslägenhet med nästan fem procent och nosade på 15 000-kronorsstrecket. Detta för en fyrarummare som är minimalt utrustad. Ingen mikrovågsugn, ingen diskmaskin, minimalt med garderober, endast en toalett och så vidare.
Ingen uppfräschning har heller gjorts de senaste tolv åren.
Alltså började jag slå bakut. Värdet på vårt boende motsvarade inte längre kostnaden.
Något som jag förmodligen inte varit ensam om att tycka. Många reagerar på de senaste årens hyreshöjningar.
Hyresvärdarna skyller på ökade kostnader.
Men det kan inte hjälpas – jag misstänker också ett stort mått av girighet, inte minst hos de privata värdarna.
Hus från förra sekelskiftet
Under våren hittade vi en bostadsrätt i ett hus från förra sekelskiftet, bara ett kvarter bort.
Jag har egentligen varit motståndare till att köpa en bostadsrätt, mest med tanke på det ökade ansvar det innebär och det, trots allt, osäkra ägandeförhållandet. Efter att ha bott länge i USA ser jag med viss skepsis på det svenska fenomenet med bostadsrätter. Men jag är som bekant inte sämre än att jag kan ändra mig.
Alltså skrev vi på en köpehandling i april, betalade handpenningen och gick hem för att planera en flytt.
Allt man samlat på sig
Det är då man upptäcker hur mycket man har samlat på sig – saker man egentligen inte behöver.
Den första upptäckten bestod av två lådor med sonens gamla tv-spel. Han ville inte ha dem och brydde sig egentligen inte om vad vi gjorde med dem.
För en herrans massa år sedan sålde jag en del gamla vinylskivor på Tradera. Kunde det vara något igen? Var gamla tv-spel värda något nuförtiden?
Jag skapade ett nytt konto på Tradera och började lägga ut spel på auktion. Det gick förvånansvärt lätt att sälja dem till hyfsat bra priser.
Efter det fortsatte jag med flera av mina musikböcker (tunga volymer), cd-skivor och annat jag samlat på mig – allt i förhoppningen om att slippa ett par onödiga flyttkartonger.
Dödstädningen fortsätter
Nu är flytten avklarad, men städningen fortsätter.
Min musiksamling har länge gett upphov till en viss ångest hos mig. Jag spelar sällan mina skivor, delvis beroende på att jag hör illa och på att jag inte har någon vettig anläggning att spela dem på.
Jag vet också hur det gick till när jag röjde efter mina föräldrar. Mycket av det som de sparat gick direkt till soptippen.
Det gör ont i själen om mina skivor en dag skulle gå samma öde till mötes. Men det gör lika ont att göra sig av med dem. Så vad gör jag? Jo, jag håller mitt Traderakonto öppet och fortsätter städa. Lite här och där. En bit i taget.
Just nu har jag hittat filmisar och gamla samlarkort, De har hamnat högst upp på dagordningen. Sedan kommer skivorna. Eventuellt.
Du kan se vad jag säljer på Tradera just nu genom att följa den här länken: Tradera.