Till Tavira
Efter sex dagar i Faro lämnade vi vårt hotell och åkte österut till Tavira. Som jag skrivit tidigare var det enkelt att köpa tågbiljetter i Portugal. Till skillnad från Sverige var stationerna fortfarande bemannade, och man kunde köpa biljetter både på stationerna och ombord på tåget. Dessutom var det fasta priser och nästan alla talade bra engelska.
Tågresan med lokaltåg till Tavira tog 45 minuter och kostade 40 kronor per person.
Crêpes med glass
Från stationen var det gångavstånd till stadskärnan. Vi stannade på i princip det första bästa caféet för en lätt lunch. Anne beställde crêpes med glass. Gissningsvis var kocken ny eller hade aldrig fått just den beställningen tidigare, eller också var den vanliga glassen slut, för i brist på annat slängde kocken på en glasspinne ovanpå pannkakan.
Inte det mest raffinerade jag sett.
Och ska jag vara ärlig såg inte min torrada (toast) särskilt aptitlig ut den heller.
Hotel Vila Galé
Hotellet motsvarade däremot förväntningarna, åtminstone vad gäller rummet och bekvämligheterna. Att kocken även här verkade vara ny är en annan historia. Min Club Sandwich var rätt bedrövlig och svår att äta eftersom den inte höll ihop. Så långt inga kulinariska höjdare, alltså.
Lite får jag väl skylla mig själv eftersom jag tycker att man ska undvika att äta på hotell. Ändå gjorde vi det första kvällen.
Andra kvällen åt vi på Fuzion nere vid strandpromenaden, vilket var betydligt trevligare även om det var blåsigt och kallt.
Taviraön
Även om det finns en strandpromenad i Tavira, går den inte längs havet utan längs floden Gilão. För att komma ut till en badstrand måste man, precis som i Faro, hoppa på en färja, företrädesvis en som åker ut till ön Tavira.
Jag är som bekant inte lättimponerad, men stranden på ön Tavira är fantastisk. Inte nog med att den är bred och långsträckt, den är kanske den mest löpvänliga jag stött på, åtminstone när det är ebb och sanden är hårdpackad vid vattenbrynet. Nästan så jag ångrade att jag inte hade med mig löparskorna.
Här finns också ett antal trevliga restauranger.
Hit skulle jag kunna åka igen.
Fado
Fado är en musikstil i Portugal och här citerar jag wikipedia:
Fado är en sorts klagosång med influenser från portugisiska sjömanssånger, Brasilien, afrikansk slavmusik och arabisk musik. Den karakteriseras av klagofyllda melodier och sångtexter som ofta handlar om havet eller om de fattiga människornas liv.
Jag brukar säga att jag är musikintresserad, men kanske är min smak ändå rätt inskränkt. Fado var ingenting som lockade, trots att min kusin och hennes man envist försökte övertyga mig om motsatsen.
Nu var de ganska duktiga på att göra reklam för en fadokonsert i Tavira, och eftersom jag insåg att det kanske ändå var något man måste uppleva, så gick vi på den.
Och ja, det var trevligt, med bra musiker och så vidare, men min musiksmak är fortfarande lika inskränkt.
